På västfronten intet nytt / Analys av en intervju med Israel Shamir

Israel Shamir till höger. Namnet på den charmanta damen till vänster är obekant för Fas

Israel Shamir, vars egna texter jag vid flera tillfällen lagt ut på Fas, är en av de författare jag oreserverat kan rekommendera för alla som söker en djupare förståelse av relationen Israel och Palestina, judendomen och sionismen. Israel Shamir härstammar från en rysk-israelisk familj där flera familjemedlemmar var rabbiner. Själv konvertit till den ortodoxa kyrkan i Palestina är Shamir en varm och offensiv försvarare av det palestinska folkets etniska frihet. För ett par år sedan träffade jag Israel Shamir under den gudomliga liturgin i en ortodox kyrka i Stockholm och bjöd in honom på en enkel julmiddag i min gamla ungkarlslya. Vissa ämnen för den diskussion vi hade då har nu åter gjort sig påminda tack vare Muhamed Omars intervju med Israel Shamir på sin webblogg. I kvällens inlägg vill jag summera och analysera vissa delar av intervjun.

Analys

”Antisemitism” är också ett uppfunnet begrepp utan reell mening. Jag tror inte att antisemitism existerar överhuvudtaget. I den judiska religionen finns trossatsen att judar och icke-judar måste hata varandra, det är därifrån den så kallade ”antisemitismen” kommer. Det är en judisk trosuppfattning. Jag har träffat många så kallade ”antisemiter” och funnit att inte en enda av dem hatar judar.

– Israel Shamir

“Antisemit” är idag en anklagalse som tömts på deskriptivt innehåll. Begreppet har blivit så relativiserat att även kritik av Israel eller ett konstaterande av typen: “Bonnier är en stor judisk familj som äger mycket media i Sverige”, kan klassas som antisemitism. Begreppet är en återspegling av dikotomin mellan judar och icke-judar och där de senare alltid betraktas med misstänksamhet. ”Antisemit” har för en sekulariserad sionist ungefär samma innebörd som en gammaltestamentlig fiende till Israel har för en troende jude – med det undantaget att Israel numera är en sionistisk stat och att dess fiender finns överallt där det finns kritiker av staten Israel eller av sionistiskt maktinflytande. Även Israel Shamir, som själv är av judisk härkomst med avseende på etnicitet, klassas idag som antisemit och kallas därför av en del för “självhatande jude”. Alla som känner Israel Shamir vet givetvis att han varken hatar sig själv eller andra judar. Däremot vågar han ifrågasätta ”antisemitismen” som dikotom diskurs. Detta kan enbart vara till besvikelse för äkta antisemiter, liksom för sionister. En äkta antisemit måste ju ta avstånd från Israel Shamir på grund av hans etniska ursprung, medan en sionist hatar honom för att han både är “etnisk” jude, kristen och kritiker av sionismen. Vi som således inte tycker illa om Israel Shamir kan därför inte vara antisemiter. Vi är, kort och gott, kritiker av en ideologi och av en förvriden politisk diskurs.

Jag har lämnat judendomen. Jag är kristen nu. Man kan inte vara jude och kristen på samma gång. Mina förfäder var observanta judar, flera var rabbiner. Judendomen har vissa likheter med islam. Egentligen, rent teologiskt, borde det inte vara särskilt svårt för en jude att konvertera till islam. Det är svårare för en jude att bli kristen. Man ska veta att det finns ett stort hat mot Jesus i judendomen. För judar är Jesus en fiende. En unik sak som judarna har är läran om ”det utvalda folket”… i min hemstad Jaffa finns en palestinsk kyrka som jag går till. Den ligger bara två hundra meter från min bostad. Min ärkebiskop är mycket vänligt inställd till Hamas.

– Israel Shamir om sin omvändelse till kristendomen

Israel Shamir resonerar utifrån den något unika situation som råder i Palestina. Situationen är unik eftersom den internationella fredens största problem kan spåras till en konflikt mellan två relativt små etniska grupper. Det är dessutom inte konstigt att en palestinsk ärkebiskop ser Hamas som en befrielserörelse för palestinierna. Det är omöjligt att ställa sig neutral till en makt som förtrycker dig och din etniska grupp. De palestinska kristna är, som jag tidigare nämnt, ett intressant ämne i sig mot bakgrund av det typiskt amerikanska fenomenet med “kristna sionister” – två begrepp som egentligen är varandras motsatser, men som blivit en modern heresi som försvarar den kristna etikens motsats. Både de “judiska” och de “kristna” sionisterna verkar inte endast utanför de traditionella judiska och kristna religionernas budskap, de utmanar aktivt essensen i dessa religioner. För de ortodoxa judarna kan (och bör) Israel endast upprättas av Messias och är därför något som endast kan ske i tiden efter Messias ankomst. För en ortodox kristen har Jesus Kristus grundat ett nytt förbund med alla människor där de som följer Honom är det nya Israel. De kristna palestinierna är därför det sanna Israel och den stat som förtrycker dem fiender till Guds “folk” och där folk vilar på ett andligt släktskap och inte på etnicitet. Den “kristna” sionismen förnekar inte endast det Nya Förbundets essentiella budskap (här vare icke jude eller grek) utan utmanar Guds frälsningsverk som upphäver det gamla förbundets rasliga uppdelning mellan judar och icke-judar. Följande medalj utfärdades i Tredje riket till de sionister och nationalsocialister som främjat samarbete mellan nationerna:

Jag tycker att han är en väldigt spännande person. Han är en slags enfant terrible i världspolitiken. Han har modet att säga vad han tycker. I en artikel jämförde jag honom med Gérard de Nerval, den franske poeten som hade en hummer som husdjur. Han väckte stor förvåning när han var ute och promenerade med sin hummer. Och det är vad Ahamdinejad gör, han väcker upp folk ur sina invanda föreställningar. Jag gillar hans attityd.

– Israel Shamir om president Ahmadinejad

Att erkänna president Ahmadinejad idag är att erkänna att en annan stat äger rätten att styra över sina inre angelägenheter utan inblandning från främmande makter. Den frihet och suveränitet vi önskar för oss själva borde vi även önska för andra. Det spelar här egentligen ingen roll om president Ahmadinejad blev vald demokratiskt eller inte, eftersom demokratin inte är universellt giltig för alla människor och alla folkslag i alla tider. Att han de facto blev vald av en demokratisk majoritet råder det dock inget tvivel om. Till och med Washington Post har erkänt att Ahmadinejad hade över 60% väljarstöd i en oberoende opinionsundersökning i Iran före valet.

Jag stöder Iran av ett annat skäl eftersom landet är en viktig allierad med Ryssland och Rysslandidag är ett bättre geopolitiskt alternativ för Europa än USA. Europa borde skaka av sig sitt beroende av USA och aktivt motverka det destruktiva amerikanska inflytandet på den europeiska kulturen. Till denna kultur hör mångkulturen, feminismen, priderörelsen, etnomasochismen, pornografin och konsumssamhället – det vill säga det mesta av det som verkar nedbrytande på européns andlighet och etniska identitet. Islams kritik mot det moderna Västerlandet är därför i många avseenden riktig – det är istället slutsatsen som är fel. Europa behöver återvända till Kristus och återupptäcka sin identitet (de tre kullarna Akropolis, Capitolium och Golgatha), inte bli islamiserat genom massinvandring.

Här finns dessutom en ironi. De som missionerar för islam i Europa har ju indirekt USA och sionismen att tacka för både mångkultur och massinvandring från muslimska länder. De saudimiljardärer som finansierar byggandet av moskéer i Kosovo har USA att tacka för detta.

Förintelsen är ett sätt att säga att judarna är speciella. De är inte som andra människor. Judiskt liv är speciellt, judisk död är speciell. Förintelsen reflekterar den judiska mentaliteten, en judeocentrisk världsbild. Miljoner icke-judar dog, men vem bryr sig? De enda offren som spelar någon roll är judarna.

– Israel Shamir om Holocaust

Jag har länge hävdat att Holocaust är en ersättningsreligion för västvärlden efter 1945, precis som marxism-leninismen försökte vara en ersättningsreligion för den ortodoxa kristendomen i Ryssland efter 1917. I denna mening har vi att göra med en form av idolatri som tar avstamp i ett judeocentriskt lidande, ignorerar de miljoner människor som dog i sovjetiska koncentrationsläger och kulminerar i ockupationen av Palestina. Detta skall givetvis inte tolkas som att jag ignorerar eller är moraliskt likgiltig inför de lidanden som judarna utstod i koncentrationslägren, inte alls. Jag ifrågasätter endast varför detta lidande skall anses mer unikt än det lidande som ryssarna utstod under kommunismen, armenierna under ungturkarna, tibetanerna under Kina, serberna under Nato och palestinierna under sionismen? Om alla människor är lika värda måste vi dekonstruera inte endast diskurserna kring Holocaust, antisemitismen, rasismen och mångkulturen, vi måste dessutom återupptäcka andlighetens primat och de mänskliga värden som bevaras av en etnopluralistisk världsordning.

Expo består av riktigt vidriga typer. Jag tror inte att ”rasism” existerar. Folk talar om det av politiska anledningar. ”Rasist” är bara ett skällsord utan verklig mening. Tyvärr är det många som samarbetar med Expo. De är mycket fruktade.

Sammanfattningsvis var intervjun mycket bra och som komplement kan tilläggas Israel Shamirs jämförelse mellan den europeiska nationalismen och sionismen, där han menar att den förra förhåller sig till den senare som myggan till elefanten och att de egentligen inte kan jämföras med varandra. Fredrik Malm i Folkpartiet stöder en rasistisk stat medan vi stöder alla människors lika värde. Expo är finansierade av rasister för att bekämpa kritiker av den sionistiska rasismen, det är inte vi som är “antisemiter” för att vi kritiserar detta förhållande. Forum för Levande Historia var rasistiska när de inte ville diskutera kommunismens offer (de blev tvingade till det av regeringen Reinfeldt) och de är fortfarande rasistiska när de vägrar att säga något om vad det tyska folket fick utstå efter krigsslutet 1945. Kurdo Baksi är rasist när han dels kämpar för kurdisk nationalism, dels vägrar samma rättigheter för svenskar. “Rasist” kan med andra ord mycket lätt påvisas hos samma grupper och individer som gjort karriär på att kasta ur sig denna beskyllning mot dem som de av någon anledning ogillar att diskutera med. Beskyllningen är en indikator på intellektuell oärlighet och dess allmänna utbredning är en indikator på den tilltagande fördumningen av det svenska debattklimatet.

Läs gärna Israel Shamirs artikel: Snatteri med förhinder

Kristna palestinier i Gaza:

View This Video on You Tube